dagens sanning

jag tycket att det här med trotsåldern är jobbigt. rent ut sagt ett helvete. allt man säger går in i ena örat och ut i det andra örat lika snabbt och det är så frustrerande att han inte lyssnar något alls. idag när vi var på stan så skrek(högt) och grinade(högt) han för att jag sa nej till fika efter lunchen. andra barn verkar acceptera när deras föräldrar säger nej när dom är ute bland folk men inte linus. så här är det varje dag, hela tiden.
ibland känns det som om jag skulle behöva bli inlagd på sjukhus för att min kropp orkar inte så mycket mer nu. jag har konstant ont i huvudet, och är så där seg. jag orkar inte med allt som ska göras för att linus tar exakt all min energi nu.

jag tror att han och jag skulle må bra av att vara ifrån varandra ett tag. typ en helg eller så.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback