Jag har alltid drömt/sagt att innan jag är 30 ska jag ha fått alla mina barn(minst två) och så vill jag gifta mig innan jag fyller 30. Men det ser mörkt ut på båda sidor om man säger så. Jag har även sagt ja är det så att jag bara har fått ett barn då innan 30 så ska jag bara ha ett barn.

Jag har då fått inse att det blir inte alltid som man säger/planerar/vill/drömmer om.

Jag får verkligen panik, ångest å känner mig instängd. Jag är inte mig själv känns det som. Jag bor i ett hus där jag inte trivs. Känns som om jag inte har nå vänner. Å jag är en tjej som behöver vänner. Som jag kan prata om allt med. En bästa vän. Vart är mitt liv på väg? Vill jag ha det så här? Nej. Men gör något åt det då Caroline. Klaga inte bara. Men jo visst. Det är lättare sagt än gjort det.

Jag som är en sån godisråtta. Har nu ätit lchf i ca två veckor. Och nu när mensveckan börjar närma sig så skulle jag kunna döda för att få äta choklad 😡 det är min drog det alltså. Choklad och fikabröd... Men jag ska fan hålla mig...

Jag vill gärna ha vinter och snö nu. Jag vill köra skoter. Har vart många månader den har stått i garaget nu. :( men snart så. Över nyår är första bokade resan till fjälls som vi gör. Jag hoppas det kommer snö tidigare så vi kan åka en gång innan också åtminstonde.

Vissa dagar går det bra. Vissa dagar har jag panik och ångest över hela situationen 😢 men det kanske är något som hör till innan mam har träffat läkare och fått allt svart på vitt så att säga.

Idag så blev vi bjuden på mat hos pappa och Ann-Sofi. Alla barn och barnbarn. Mysigt. :) sen så var det bara att åka til jobbet för min del.

Det är inte alltid roligt att jobba helg. För då sitter familjen hemma och myser medans jag får vara på jobbet utan dom. Men det går bra. Eftersom min brukare är så lättsam. :)

I torsdags var det kalas för brorsans minsta som fyllde 1. Och i går lördag åkte vi barn med familjer till pappa och firade han i förskott på hans 50 års dag. Sen nästa vecka ska pappa bjuda på smörgås tårta den dagen han fyller också på lördagen då är det kalas för brorsans älsta dotter som fyller 2.

Och på fredag ska jag hinna med en sjukhus besök i hudik på gyn. Ska ta cellprover. För tydligen fick dom inte tillräckligt många celler på det första provet :/

Så jävla lätt för alla att säga att jag ska vara positiv. Men den enda tanken som finns i mitt huvud är tänk om jag inte får fler barn?! För jag/vi vill ju så gärna ha fler barn, syskon till Linus.

Bra precis ett dygn efter beskedet så sjönk allt in och tårarna kom. Nu slutar dom inte heller.

Gör ett nytt försök med bloggandet då. Det har hänt så mycket nu så jag vill skriva av mig lite. Har alltid vart bättre på att skriva än att prata/förklara vad jag känner och så.

Egentligen så började allt för ca 2 -2,5 år sedan. Jag var konstant trött då. Kunde sova hur mycket som helst men ändå så var jag trött. Riktigt trött också. Och sur och grinig började jag bli med. Gick upp x antal kg med. Även fast jag tränade och åt bra. Hade riktiga humör svängningar kan jag lova. Så i januari 2015 fick jag nog. Jag ringde HC och fick en tid för att prata med en läkare där. Pratade med han och tog diverse prover. Efter en vecka fick jag svar hem i brevlådan. Inget provsvar utan svar från läkaren att alla prover var bra men ett låg i underkant. Också skrev han att jag skulle komma tillbaka i mars och ta nya prover så det gjorde jag.

Läkaren påstod att jag hade lågämnesomsättning, hypotyeros sa han även att det kallades. Jaha sa jag. Han skrev ut levaxin till mig. Och sa att jag skulle börja ta 25 mg och göra nya prover om 4 veckor. Det gjorde jag. Fick höjd dos till 50 mg. För proverna såg inte så bra ut. Eller rättare sagt ett prov var lågt. Dom andra såg bra ut. Och skulle ta nya prover om ytterligare 4 veckor. Så det gjorde jag. Provet då var okej. Men han ville ha upp värdet lite även fast jag sa att jag mådde betydligt mycket bättre än vad jag mått på länge. Men han höjde ändå till 75 mg. Och man litar ju på läkaren. Man tror ju att dom kan sin sak liksom. Sen efter 4 veckor fick jag göra ett till prov då var han nöjd med provsvaren men jag mådde absolut inte alls så bra kan jag säga . Men jag litade på han och tänkte men det kan ju vara en biverkning som man kan få innan kroppen har vant sig tänkte jag men nä jag blev bara sämre och sämre. Hela min kropp var helt knepig. Mensen, vikten, finnar hade jag fått och det är sällan jag brukar ha det. Inte ens när jag var ung så hade jag det nå märkvärdigt många gånger. Men ja det kunde ju vara en biverkning av medicinen tänkte jag återigen. Så var jag och tog nya prover i början av det här året och då höjde min läkare ännu en gång dosen på medicinen så nu var jag uppe i 100 mg. Det är rätt mycket det, en hög dos med andra ord.

Men så i början av sommaren fick jag nog. Jag kände att det var nå fel i kroppen. Så jag skrev en egen remiss till medicin mottagningen och en remiss till gyn. Till gyn skrev jag för att jag aldrig blev gravid och det är länge sen ja/vi använde nå skydd så som kondom eller ppiller. Så det var ju kostym, an började fundera. Också hade jag börjat fått såna menssmärtor så det var omöjligt att gå typ. Gyn läkaren kollade på alla mina provsvar sen jag började gå till min läkare och tsh provet var alldeles för lågt. Det ska ligga på över 1.0 om jag inte minns fel och mitt låg på 0,04. Så hon sa åt mig att prata med medicinläkaren och det gjorde jag så jag fick ta diverse prover innan jag skulle till den nya läkaren också och han märkte att jag hade förhöjd testosteron i kroppen. Men det var absolut ingen fara sa han. Jag skulle kunna bli gravid ändå och det var inte det som gjorde att jag hade oregelbunden mens. Nänö tänkte jag. Vad är det då då?! Men han sänkte iaf min levaxin dos till 50mg så han sänkte den med hälften. Och efter två veckor så började jag genast att må mycket bättre i kroppen. Jag var piggare och orkade mycket mer. Toppen tänkte jag nu kanske det här vänder. Också sa han åt mig att han ville ta fler prover på mig så som ekg, en röntgen på min hjärna och lite andra blodprover. Hjärnröntgen finns kvar jag åka och göra redan efter två veckor. Blodprover gjorde jag förra tisdagen en vecka innan jag skulle ha telefontid med ännu en läkare. En kvinnlig den här gången.

Hon sa att mina prover såg bra ut. Det hade dom gjort hela tiden ända sen det där Först provet som togs i januari 2015. Så hon förstod inte varför den första läkaren gav mig levaxin överhuvudtaget. Men nu kan jag inte bara sluta med det heller för nu är ju kroppen van att inte producera så mycket t4 hormon själv längre så nu kommer jag måste äta medicin hela ,iver. Fast jag från första början inte ens skulle ha haft levaxin. För den här kvinnliga läkaren sa att det där provet som var lite lågt från början kunde bero på stress också också back hon mig förklara hur min jobb situation såg ut och så då. Så hon sa att hon kunde Säga med 98 % säkerhet att det där låga prover berodde på stress och saker som kom i kapp mig som hade hänt..

Och hon sa även att vad hon kunde se genom mina prover så har jag något som heter pcos. Så hon skickade en remiss till gyn igen. Så jag ska få träffa en läkare där och få hjälp.

så igår när jag fick komma reda på det här så har jag inte gjort annat än att googla pcos. Det kommer jag fortsätta med till jag träffar en läkare också...

Det blev ett långt inlägg det här men ja... läs eller ignorera. Ditt val, jag skriver för min egen skull. För att få ventilera lite.